| Kulturföretagare – affärer eller flum?

Konstnärlighet och företagsamhet kan man kanske tycka är två motpoler som är hopplöst oförenliga med varandra. Många exempel kan säkert bekräfta detta, men naturligtvis överensstämmer inte dessa fördomar med verkligheten. Många är de konstnärer som faktiskt också är framgångsrika företagare. Till slut är det alltid människor och personligheter det handlar om, och som gör skillnaden, oavsett område.

Alla företagare vet att det är "produkten" som är grunden. Utan den så är hela incitamentet för företagsamheten borta. Man kan tycka att en bra produkt är en självklarhet, en annorlunda produkt, kanske en känd produkt, en produkt som folk har behov av o.s.v.
Men så enkelt är det ju inte alltid... När Steve Jobs lämnade Apple för många år sedan, så startade han ett nytt företag som lanserade en ny dator: Next. Den var överlägsen Mac, men trots detta, liksom Steve Jobs kändisskap, blev Next aldrig någon kommersiell framgång (!)...

Idag är det mycket med det där med "kändisskap", men det finns förstås ett otal exempel på att det inte behöver vara framgångsreceptet. Kulturbranschen har en mängd professionellt verksamma "kulturarbetare", som alltså lever på sin konst och dessutom är egna företagare, men som inte är "kändisar". Kulturarbetare, som de flesta antagligen aldrig har hört talas om, aldrig har sett på TV eller aldrig har läst om i "skvallerpressen"...

De arbetar som de flesta företagare gör, går till sitt kontor, säljer sina tjänster, sina program och produkter, marknadsför och skapar kontakter, bokför och redovisar, söker offentliga bidrag och privata sponsorer o.s.v. o.s.v.
För att vara lite filosofisk, så är det här helt enkelt den grundläggande fysikaliska lagen om givande och tagande, om köp och sälj... Och i slutändan handlar det helt enkelt om ren kommunikation! Det vi har att erbjuda andra gör att vi interagerar med andra människor. Genom att ge och ta av varandra, så kommunicerar vi!...

Som producent har man egentligen inte många "svar" i förväg, men det man gör, och måste göra, är att tro på den produkt man har att erbjuda. Det är då man kan satsa till 100%, och det är då oddsen för framgång är åtminstone 50%. Inledningsvis tar man förstås en kalkylerad risk, och det är också det företagande handlar om. Om ingen skulle våga ta risker, då skulle heller aldrig någonting hända! Men oddsen måste alltid vara åtminstone 50%...

Man vinner och man förlorar här i livet, man lyckas och man misslyckas, man når framgång och man får motgångar, man får vinst och man får förlust… Ingenting kan egentligen förutses, och det finns heller inga entydiga framgångsrecept. Men det är också det fina med företagsamheten, eller själva livet. Att man aldrig riktigt vet… Det finns alltid nya vägar!...

Det berättas att gamle Markus Wallenberg aldrig anställde någon direktörskandidat som bara berättade om sina framgångar. Det ansåg han nämligen var en omöjlighet. En företagare erfar ju alltid både och… Den som aldrig fått lära sig hantera en motgång kan heller inte hantera en framgång... Det är nämligen också en konst!

Men att vara kulturföretagare handlar ytterst också om att dedicera sitt liv åt de högre värdena! De högre värdena av att sprida glädje till alla människor, att ge en upplevelse man aldrig glömmer, att väcka tankar, att föra människor närmare varandra, att medverka till att skapa kärlek, fred och frihet, att ha modet att konkretisera det ingen vågar tänka...
Det är värden man som företagare egentligen alltid bör ha i grunden, och ständigt påminna sig om, när man rusar fram i det ekorrhjul som just handlar om givandet och tagandet, om att köpa och sälja...

- Armand Gutheim

logo

| NR 08, 2013

Klicka för ett smakprov (pdf)

TIDIGARE ANNONSÖRER